Det är jättekul att så många läser min blogg tycker jag. Även om det mest känns som att jag gnäller och är allmänt bitter. Men det hade varit kul om fler kommenterade. Och kanske att fler är i samma situtation som mig! Jag blir glad varje gång någon skriver som har samma problem som mig. Det känns skönt på något sätt att veta att man inte är ensam, + att de som lider av samma sak förstår hur man känner sig. Det är ganska svårt att prata med familj, pojkvän, vänner om dessa problemen, eftersom de inte lider av de själva!

Igår köpte jag en bok, jag läser egentligen aldrig, men den boken verkade bra. Handlar om hur man bygger upp sitt självförtroende. Och allt man läste i boken verkade så logiskt. Jag vill inte leva detta liv jag lever, men jag kan liksom inte tillåta mig själv att gå ut och visa mig utomhus. Jag var inne i stan igår för första gången på ca 1 år. Jag var tvungen att försöka hitta ett par nya skor eftersom mina favoritskor har gått sönder. Och jag ville ha likadana så jag gick in i skobutiken där jag vet dem hade de skorna. Direkt när jag kom in i affären så såg jag en person jag "kände". Vilket fick mig att vända direkt eftersom jag inte ville att hon skulle se mig. Jag är livrädd att folk ska börja prata om hur mitt ansikte ser ut, och att jag typ ser missbildad ut osv. Jag vill inte skriva ner alla mina tankar eftersom folk säkert skulle bli upprörda. Jag har så extremt låga tankar om mig själv!