För 5 år sen

Tänkte börja att skriva lite om hur allt började för ca fem år sen. När jag var 15 år, började jag få lite problem med huden. Det är inga gigantiska finnar utan mest småfinnar, men ändå någo jag störde mig på enormt mycket och som påverkade mitt liv. Här börjar min resa.

Det hände något i mitt liv som gjorde mig deprimerad, så jag vet inte om det var hormonellt eller om det var pga. depressionen jag fick finnar. Detta var under ett sommarlov, vilket jag tyckte var bra på ett sätt. Jag tänkte att mina problem med huden skulle säkert försvinna till skolan började. Jag isolerade mig totalt, jag vägrade gå utanför dörren under hela mitt sommarlov. Jag tänkte att om folk skulle se mig nu skulle dem kolla på mig och tänka "fan vad äcklig hon ser ut i ansiktet". Och jag bildade massa negativa tankar i mitt eget huvud. Eftersom jag vägrade gå ut och bara låg i min säng hela dagarna så ringde min mamma till vårdcentralen där jag fick en tid snabbt. Där fick jag träffa en läkare av nåt slag, som kollade på ansiktet och skrev ut en kräm som hette "Dalacin". Denna skulle vara bakteriedödande och hjälpa mig.

Jag blev glad och fick lite hopp om att det skulle bli bättre. Det tråkiga var att jag hade inget tålamod, jag trodde att mina finnar skulle försvinna över en natt i princip. Jag kunde aldrig föreställa mig att det kunde ta så lång tid. Jag använde krämen flitigt i veckor men tyckte inte att huden blev bättre. Jag blev väldigt besviken och ännu mer deprimerad! Då ringde vi tillbaka till vårdcentralen och fick en ny tid, då jag fick antïtiotika utskrivet. Åt några som hette "Tetralysal" (om jag inte minns helt fel). Och fick någon annan kräm utskriven som jag inte minns namnet på. Antibiotikan gjorde tyvärr inte min hud så mycket bättre, det försvann några finnar men när jag slutade med kuren var dem tillbaka igen.

Nu hade skolan hunnit börja igen, jag fasade för att gå dit med mitt hemska ansikte som jag tyckte hade blivit mycket värre och väldigt rött av krämen. Det var nu jag började bli mobbad i skolan. Jag minns att jag valde att sätta mig vid en skolbänk längstbak i klassrummet för att ingen skulle kunna se mig och kolla på mig. Försökte även dölja mitt ansikte med mina händer. Vilket gick bra, i ungefär 10 minuter. Sen kommer jag ihåg att läraren frågade alla hur man hade haft det under lovet, och när det var min tur att prata vändes alla blickar mot mig. Det var nu kommentarena började komma. "Vad har hänt med ditt ansikte?" "Har du bränt dig på en grill"? "Du ser ut som en prickigkorv i hela ansiktet". Ja, det var massvis hemska komentarer som gjorde att jag blev extremt deprimerad och vägrade gå tillbaka till skolan. Under hela min första period med finnar så kollade jag knappt mig själv i speglen, det var min värsta fiende.

Jag stannade hemma några veckor, hade kontakt med sjuksköterskan på skolan som i princip tvingade mig tillbaka. Jag ville verkligen inte, men jag hade tyvärr inget val. Gick till skolan varje dag och mådde dåligt varje dag. Grät mig till sömns varje natt och ville inte ha någon kontakt med vänner nästan. Ville inte gå ut och göra saker utan mitt hem blev som mitt fängelse. Men där var det ända stället jag kände mig trygg på, ingen som kunde säga taskiga saker till mig där.

Skolsköterskan tyckte jag skulle ta kontakt med en hudläkare, vilket min mamma också tyckte. Och så blev fallet. Fick nya krämer utskrivna, bland annat en som hette "Skinoren". Denna krämen förstörde mitt ansikte totalt, jag blev extremt röd och det höll tyvärr i sig i flera månader. Tills jag kom i kontakt med en klinik som utförde laserbehandlingar mot akne (trodde jag). Hon berättade för mig att produkterna jag har använt är alldeles för starka grejer och att det i stället hade bildats ytliga blodkärl i ansiktet. Men detta kunde hon fixa med hjälp av laser. Hon sa att jag förmodligen skulle behöva 5 behandlingar. Vilket jag helt klart kunde tänka mig göra, allt för att bli av med min hemska rodnad. Jag hade en extremt snäll mamma som ställde upp och betalade detta, 1500 kr per behandling kostade det. Men det var under dessa behandlingar jag fick resultat. Här hade jag även bytt produkter och börjat använda några som hette "MD". Efter mina 5 behandligar var jag långt ifrån nöjd, och tyvärr så fick jag göra runt 25 stycken allt som allt. Gick i perioder eftersom att det kostade så mycket. Så ja, mycket pengar gick åt. Men jag var sååååå nöjd när jag var klar, min hud blev perfekt, precis som jag hade strävat efter! Och jag kunde äntligen börja leva mitt liv igen efter 1 år med finnar och rodnad.

Trodde jag...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback
RSS 2.0