Idag känner jag mig så arg på mig själv. Fattar inte varför jag inte gå ner i vikt när jag äter nyttigt och kämpar på. Sen är jag jävligt arg på mig själv att jag låter mitt sockerbeorende ta över allt för ofta. Blir allt för ofta att jag slänger i mig några godisbitar eller nåt annat skit bara för att det är gott. Jag måste lära mig kontrollera det där starka behovet, som finns där av nån anledning. Fast idag när jag var och handlade så plockade jag på mig en godispåse, är sjuk idag så tänkte att det får man unna sig. Men.. i butiken så fick jag ångest och tänkte "NEJ jag ska inte köpa den här godispåsen". Så jag la tillbaka den. Plus poäng där!

Däremot har jag smällt i mig massvis med bröd. Och är det nåt jag har lärt mig är det att kolhydrater inte är bra för min kropp. Äter jag mycket bröd, ris, pasta osv så går jag upp jättesnabbt. Vilket är förjävligt, för jag älskar bröd. Fan vad gott det är!! Men helt ärligt, jag förstår inte vad jag tänker med egentligen? Jag vill så gärna gå ner dem där extra kilona till sommaren, men när jag ser att det inte gått ner på vågen så känns allt piss. Och jag tappar motivationen alldeles för lätt, tyvärr. Sen fastnar jag i samma tankemönster varje gång "aja, jag börjar om nästa vecka" osv. Men så händer samma sak igen. Blir galen!

Varför kunde inte gud ge mig en perfekt kropp som inte går upp såå fort man äter onyttigt? Har många kompisar som inte går upp ett gram hur mycket dem än äter, medans en annan lägger på sig flera kilo (typ) så fort man äter en pizza eller nåt annat onyttigt. Jag måste helt enkelt inse att jag får klara mig utan sånt tills efter sommaren. Vill inte behöva må dåligt när man vistas på stranden i sommar, eller när man sätter på sig sommarkläderna. usch, får ju ångest av att tänka tanken!

Och som vanligt tänker jag att jag kör om från noll igen imorgon.. Men hur länge håller det? 2 dagar? Aja, det återstår att se. Tror jag ska börja skriva ner lite mer känslor här, ganska skönt faktiskt!